Hitta Rätt Kökskniv - Vilken passar dig bäst?
Vilken kökskniv som passar dig bäst beror helt på vad du söker. Alla köksknivar är unika, och kan skilja sig både i stålet, material av handtag, vikt, balanspunkt, storlek och design. Vi på Knivexperten tror att en kökskniv är mer än bara ett redskap i köket, utan att det även handlar om konst och tradition, så vilken kökskniv som är bäst i köket skiljer sig åt mellan olika individer. Därför följer en guide nedan som förhoppningsvis gör dig lite klokare i valet av kökskniv för just dig.
Olika typer av köksknivar
Kockknivar
Vilken typ av kökskniv du ska välja som tillskott till ditt kök beror på vad du tänker att du ska använda den till. Om du ser dig själv som en nybörjare i hemmaköket och behöver inskaffa dig en endaste kökskniv så rekommenderas en ”vanlig kökskniv”, även kallad kockkniv. Kockknivar har en bladlängd på över 18 cm vilket gör att de är väldigt mångsidiga och kan användas till de flesta sysslorna i köket. Då ”kockkniv” är ett brett begrepp så finns det inriktningar inom kockkniven, där vi erbjuder den klassiska kockkniven (Gyuto), den japanska kockkniven (Santuko), och en Bunka, som även den är en japansk kockkniv men med lite andra egenskaper. En annan fördel med kockknivar är att de har har lite höjd i bladet så att det finns gott om utrymme för handen runt handtaget utan att man behöver oroa sig för att slå i skärbrädan när man använder dem
Skillnaden mellan de tre olika typerna av kockknivar är att Gyutons blad har en svängd profil hela vägen upp, vilket gör den optimal för att skära med, medan Santokun och Bunkan har ett rakare parti i sin profil, vilket gör att den är smidigare att hacka med än gyutoknivarna. Bunkan har till skillnad från de andra två en spetsig design som gör den smidigare för presicionsarbeten. Alla dessa 3 varianter klassas dock som allroundknivar som går att använda till det mesta, beroende på vilken av dem som faller dig bäst i smaken. En nackdel med kockknivarna är dock att de kan uppfattas som klumpiga och osmidiga om du ska utföra mindre sysslor eller arbeta i luften utan skärbräda. Det kan då vara bra att komplettera sin stora och allsidiga kockkniv med en mindre och smidigare Allkniv eller Skalkniv.
Kockkniv Gyuto
Klassisk kockkniv med rundad profil i eggen, utmärkt för att skära med.
Kockkniv Santoku
Japansk kockkniv med ett rakare parti i eggen, lätt att både hacka och skära med.
Kockkniv Bunka
Lik santokun med sitt rakare parti. Spetsigare deisgn i toppen för presicionsarbeten.
Brödkniv
De flesta väljer även att addera en brödkniv till sin samling, då tänderna på den gör den oumbärlig att skära genom bröd och större frukter som t ex vattenmelon med för att kunna få jämna och snygga skivor. I det västerländska köket där vi äter mycket bröd så är en brödkniv nästan oundviklig att införskaffa sig, men i och med att den är svårare att slipa än de andra köksknivarna och används så gott som konstant i köket så är det en investering att slå till på en exklusiv brödkniv.
Grönsakskniv
En grönsakskniv som till exempel Nakiri eller Usuba kan även vara bra att ha i köket om intresset för matlagning finns. Grönsaksknivarna skiljer sig från kockknivarna då deras profiler är nästintill, om inte helt raka i eggen, vilket gör dem oslagbara att hacka och skära främst grönsaker med. Det höga och fyrkantiga bladet ser inte bara fräckt ut, utan medför även fördelen att knogarna på handen som ej håller i kökskniven lätt kan hålla den stabil för snygga resultat, samtidigt som risken för att skära sig minskar.
Skaftet
När du ska välja den kökskniv som passar dig bäst är det viktigt att du tar hänsyn till vilket skaft som passar just ditt grepp bäst för att kunna få ut den fulla potentialen i kökskniven.
Västerländskt skaft
Det västerländska skaftet syns ofta på europeiska köksknivar, även om det också är vanligt på japanska köksknivar. Denna sorts handtag ger kniven god tyngd, oftast tack vare en isättning av metall i handtaget eller rostfria nitar. Balanspunkten ligger ofta mitt på bolstret och passar bra för dig som håller kökskniven mitt på skaftet. För denna skafttyp brukar det vara lämpligt att hålla tumme och pekfinger mitt på bolstret eller kanske aningen framför bolstret.
Orientaliskt skaft
Det orientaliska skaftet har ingen metall i sig utan är oftast endast tillverkade av trä och blir därför lättare än de västerländska skaften. Balanspunkten hamnar alltid framför skaftet och inte sällan ett par centimeter in på bladet. Detta ger kökskniven en perfekt balans om du håller den i ett pinch-grepp, alltså att man nyper åt med tumme och pekfinger en bit in på bladet. Om du vill hålla ett mer klassiskt grepp mitt på skaftet så kan kökskniven upplevas som lite framtung och du kommer inte att kunna ha samma kontroll och precision.
Hybridskaft
Hybridskaft kallas de skaft som är en fusion mellan det västerländska och det orientaliska. Utformningen påminner om det japanska skaftet, men här väljer man att sätta ett metallbolster och ofta även en metallplatta längst bak på handtaget för att flytta balanspunkten bakåt och för att ge kökskniven lite mer tyngd.
Västerländskt Skaft
Ett skaft med som är deisgnat för att flytta bak köksknivens balanspunkt. Ofta gjort med genomgående metall som sitter fast i knivbladet eller med nitar som på skaftet ovan.
Orientaliskt Skaft
Lättare skaft, oftast i bara trä eller plast. Optimal balanspunkt för dig som håller knivbladet i ett "pinchgrepp" mellan tummen och pekfingret.
Hybridskaft
Ett skaft med ett längre metallbolster mellan skaftet och knivbladet för att flytta balanspunkten lite bakåt. Hybridskaft kan även ha en bricka i metall längst bak på skaftet för att flytta balanspunkten ännu lite mer och göra kökskniven stabilare.
Knivbladets hårdhet
Hur hårt stålet är i ett knivblad mäts i enheten HRC (Rockwell). Kvalitativa köksknivar brukar ha en hårdhet på mellan 54-64 HRC, vilket gör att även små skillnader på HRC-skalan blir stora i skillnader i hårdheten. En kökskniv som har hårdheten 54 HRC är en kniv som är lite mjukare, vilket innebär att det är lättare för dig att ta hand om den. Ett mjukt blad är inte lika viktigt att det slipas om på rätt sätt, men tappar sin skärpa betydligt snabbare än ett knivblad av högre HRC. Det mjuka knivbladet går inte heller att slipa lika skarpt som ett hårt knivblad. Köksknivar med väldigt hårda blad kan slipas med betydligt brantare vinkel och fortfarande behålla sin skärpa när den används (ner till omkring 10 graders vinkel). Nackdelen är dock att hårda blad är svårare att slipa när de väl tappat sin skärpa.
Olika typer av stål
Hur hårt stålet är i ett knivblad mäts i enheten HRC (Rockwell). Kvalitativa köksknivar brukar ha en hårdhet på mellan 54-64 HRC, vilket gör att även små skillnader på HRC-skalan blir stora i skillnader i hårdheten. En kökskniv som har hårdheten 54 HRC är en kökskniv som är lite mjukare, vilket innebär att det är lättare för dig att ta hand om den. Ett mjukt blad är inte lika viktigt att det slipas om på rätt sätt, men tappar sin skärpa betydligt snabbare än ett knivblad av högre HRC. Det mjuka knivbladet går inte heller att slipa lika skarpt som ett hårt knivblad. Köksknivar med väldigt hårda blad kan slipas med betydligt brantare vinkel och fortfarande behålla sin skärpa när den används (ner till omkring 10 graders vinkel). Nackdelen är dock att hårda blad är svårare att slipa när de väl tappat sin skärpa.
Rostfritt stål
Det rostfria, eller roströga, stålet innehåller en hög halt av krom, över 10% . Även stål som är tillverkade av en hög halt molybden (exempelvis MV-Stål) då molybden likt kromet har egenskapen att vara korrosionsbeständigt, det vill säga att de har mycket högre tålighet mot rostbildning. Nackdelen med höga krom- och molybdenhalter är dock att det gör det mycket besvärligt att upprätthålla skärpan på kökskniven, så när ett stål tas fram blir det därför en avvägning mellan prestanda och rosttröghet. Det finns en mängd av olika typer av rostfritt stål, och massa metallegeringar som ger stålet olika egenskaper, tillexempel stålet Sandvik 12C27, som består av 12% Krom och 0,27% Kol, vilket gör att knivar av det stålet står väldigt bra emot rost, och kolet gör att kniven även håller sin skärpa under en längre tid. Ett annat rostfritt stål som är väldigt vanligt är VG-10 stålet. VG-10 används oftast som kärnstål i knivar som innehåller fler än 1 laget stål, då det har hög kolhalt, men även en hög halt krom som gör det till ett rostfritt stål med hög halt kol.
'Rostfria' stål är betydligt mer lättskötta än kolstål då de inte behöver brynas regelbundet, och risken för rostbildning är såklart mycket lägre, vilken gör att det ’rostfria’ stålet för många är ett mer praktiskt val till köket.
Kolstål
De flesta köksknivar som säljs är i rostfritt stål, men vi har även ett antal serier som inte är rostfria. Men varför skulle man vilja ha en kökskniv som kan rosta?
Några av våra japanska köksknivar är tillverkade av kolstål. Köksknivar med en hög kolhalt är oftast mycket dyrare än köksknivar som innehåller en lägre kolhalt, vilket beror på att de går att slipa med en mycket brant vinkel, vilket gör dem mycket vassare än de av rostfritt stål. Om du ser dig själv som ny i köket finns det många rostfria alternativ som kommer att passa dig bättre.
En kökskniv som har en väldigt hög kolhalt gör att den, till skillnad mot dem med lägre kolhalter, kan slipas i en mycket brant vinkel och även behålla sin skärpa länge då hög kolhalt ofta går hand i hand med hög HRC.
För att köksniven ska få en vass och fin egg behöver stålet innehålla kol. Kol är dock mycket korrosionsbenäget (lätt att rosta) vilket gör det besvärligt att använda i fuktiga miljöer. Andra stål med högre kolhalt kan också vara 'rostfria', exempelvis VG-10 stål. Det kommer dock att kunna framtvingas rost om de lämnas med fukt, dels på grund av sin kolhalt.
Riktigt kolstål är annorlunda mot VG-10 stålet. Här finns ofta total avsaknad av krom eller andra ämnen som motverkar korrosion. Köper man en köksniv av riktigt kolstål får man dock räkna med att det kommer att uppstå en patina på bladet. Patina är ett skikt som bildas på knivbladet, som kan uppstå i olika färgnyanser och kommer att bli ett lätt skydd mot korrosion, samtidigt som patinan kan ge bladet en vacker touch.
Sammanfattningsvis kan man säga att kolstål är ett fantastiskt material men med stor personlighet. Köksknivar av kolstål går att slipa riktigt vassa och det är lätt att behålla skärpan genom regelbunden bryning eller strigling. Priset för att äga en kökskniv med blad av kolstål och denna fantastiska prestanda är att man behöver torka bladet torrt när kniven använts klart, och man måste vara bekväm med att stålet kommer att oxidera och få en patina.
Damaskussmide
Knivblad som är tillverkade genom damskussmide har ett speciellt tillverkningssätt som sträcker sig långt bak i tiden. Historien om damaskussmidet har sitt ursprung i det antika Mellanöstern, där smedmästare utvecklade tekniker för att skapa det mest eftertraktade stålet i världen. Namnet "Damaskus" kommer från staden Damaskus i Syrien, som var ett centrum för handel med dessa extraordinära knivar och svärd. Knivar som har sitt blad tillverkat genom damaskussmide har ett iögonfallande mönster, men mönstret är inte bara till för syns skull. Dessa knivar har fått sitt mönster och goda rykte genom en lång process av sammansmältning av olika typer av stål, ofta med olika egenskaper, som smids samman i flera lager. Dessa lager skapar den karaktäristiska kontrasten av ljusa och mörka linjer, vågor eller virvlar som är unika för varje kniv.
Denna långa process leder till att knivstålet får en förhöjd durabilitet, men även att kärnstålet som befinner sig i mitten blir tunnare och därmed kan slipas mycket skarpare.
